Idag är jag besatt av Glee. S laddade hem säsong 1 som jag mest sett sporadiskt och jag har bott framför datorn sedan igår kväll och ba "... ett till". Jag borde verkligen plugga mitt sista nu men det är så tråkigt. Alltså så himla tråkigt. Obeskrivligt tråkigt. Jag kan låta det tala för sig själv ....
Reflektionsprocessen kan delas in i sex faser. Dewey är emellertid själv inte särskilt tydlig när det gäller dessa faser, utan överlåter åt läsaren att bena ut dem. I till exempel How we think identifierar han till en början två faser, sedan fem faser, och i Democracy and education beskriver han fem relativt olika faser. Dessutom använder han termerna på ett tvetydigt sätt, genom att exempelvis först göra en distinktion mellan en idé och ett förslag , varefter han använder dem om vartannat.
Ja, ni ser. Så okristligt urbota tråkigt att man får spontana kväljningar. Sedan ska man skriva om det. Alltså. D fucking Ö R. Glee eller Att definiera reflektion. Ett lätt val. Dock kom någon kristen "man" och störde mig i min förmiddags- (okej eftermiddags-) Glee-session. Jag hade på mig en sexig kimono samt flottigt hår så jag öppnade en glipa och kraxade "nej tack". Först blev jag skiträdd när det stod en man (med barn!!) där. Trodde det var något obehagligt, typ vi ska stämma dig sedan såg jag den religiösa tidskrifter "Vakna!". Apropå det kom Jehovas vittnen till mig en gång för några år sedan och pratade om att alla, människor och djur, skulle leva i fred med varandra och så vidare. Jag ba "Det låter ju jättebra! Då äter inte ni djur förmodar ja?" Haha, de ba "Näe det borde man kanske inte göra ..." och kom ej tillbaka. Obs att jag stod med typ tre katter på mig när jag sade det också.. *galen häxa* Förresten! Igår bet min katt mig i pannan så det blödde och rann ner för hela näsan. Han kommer aldrig platsa i Jehovas vittnen, that's 4 sho.
1 kommentar:
hihi jag gillar också glee! *speciell* närå, men det är ju så kul när de sjunger och dansar!
Skicka en kommentar