Förvärkar vs citodon 1-0

Igår kväll runt halv elva åkte vi in till förlossningen för jag pallade inte en natt till utan sömn med värkade de luxe. De tog blodtryck, vägde mig och gjorde en värk- och hjärtkurva under en dryg halvtimme. Min Aurora-barnmorska jobbade så hon kom förbi och pratade. Alltså hon är världens bästa. Blir typ lite gråtig när jag tänker på henne. De här satans förvärkarna har också gjort att livmodertappen börjat öppna sig och den barnmorskan som undersökte fick in ett finger men livmodertappen var inte ens borta så det är mycket snack och lite verkstad kan man säga. I alla fall, jag fick 2 citodon mot smärtan och en bricanyl som skulle lugna ner värkarna så jag skulle kunna sova. Var så glad i bilen på vägen hem eftersom jag skulle få sova. Borstade genast tänderna och tog sedan alla piller i ett nafs. Planerade att sova till tolv ett och gå upp utsövd med avbrutet (för-)värkarbete. Om det hjälpte? Eller om mina djävla dödsvärkar från helvetet eskalerade och bebin hade slå huvudet mot enormt ömt och smärtsamt ställe-maraton?

Klockan är 06:03, go figure.

Vid tre ringde S till dem igen och ba "det funkar inte" och då sa de att vi var välkomna tillbaka men jag hade så ont så samt var hög(?)/trött att ja ba "ja orkar'nte". Nu ba - cykla till förlossningen?? Be om epidural och bo där 1 v? Inte så dum idé??

Jävla allt.