JoankiHartnes på Twitter sade att ...

Solen stod i zenith och alla åbekatter i givakt! Hertig Arnhold Krüzenstjerna skulle komma till dalen på blixtvisit och nu skulle INGET gå fel (som året innan då 15 markattor svalt ihjäl!) Nej, allt var minutiöst planerat - från trädkronornas form till underhållningen under den 15de desserten (sviskon i ister). Alla barn & dvärgar hade noggrant gömts undan och alla äggläggande djur hade samlats in ty här skulle det ståndas festligheter! Ingenting hade lämnats åt slumpen och allt var färgkordinerat - från svamphattarnas rosetter till bergsgorillans fagra blygd!
Nu var det bara TIMMAR kvar tills hertig Arnhold skulle stiga i land och som alla hade väntat sig så svimmade talgoxarna på rad. KLASSIKER! Jojo Jordmus lade sista handen (eg. en persiljekvist) vid aladåben och fyllde en helstekt svan med färserade kolibrier och två små svampar. Borden var pyntade med enris och skal i renaste rödörad sköldpadda, bålen var spetsad med jungfrutår och tårtbotten. Vad kunde gå fel här?
Plötsligt slog insikten ned som blixten - harpisten hade ännu inte anlänt. Vem skulle nu ackompanjera hertigens ilandstigning?! Sif Klinga hade fällt krokben för harpisten. Hon tänkte att det var hennes tur att briljera med basun & triangel (syftar ej på instrumenten) Om husmor Desirée von Domedag fick reda på detta skulle huvuden rulla likt bönder i halmen (flitigt alltså). Det bestämdes att grammofonen skulle sättas igång, trots att 90% utav sällskapet inte hade någon hörsel. Nu skulle bara isterkakan penslas!! Detta utfördes traditionsenligt med en pensel av finaste silkesapa, som bara matats med svål från tibetanska hängbukssvin stjärnklara nätter. Nu klämtade husfar Andrés klocka ifrån fyren, signalen som betydde att han kunde se Hertigens skepp borta i horisonten. Tumult bröt ut! Den lilla bläckfisken Totti blev så till sig av blotta åsynen av skeppets durk att hon började simma upp & ner. Rockorna fnyste föraktfullt! Tallbarren ställde sig i prydlig rad och lammfärsen Hagfried bläddrade nervöst i sina papper. 16 timmar senare var skeppet i hamn! Det var sannerligen en syn för trötta ögon som vandrade ned för landgången i renaste ebenholtz. klädd i en skrud av sälkut, furuklack och sin gamla käpp af vete gick han över landgången och satte sin fot på kajen och rynkade sin nos... Alla drog efter andan, men DÅ slog blixten ner rakt i tallkronan Berits nypermanentade barr; alla dog. ~FIN~