Kaja sov en halvtimme middag och har surat hela eftermiddagen och när det äntligen var läggdags startade hon en skrikfest utan dess like. Det var illvrål så hon blev hes. Hon ska (skulle) sova i vagnen eftersom vi är på landet och rummet vi ska sova i även är teve-rum och det är ju som bekant final ikväll.
Hur som helst; efter vagnskumpande inne och ute och en unge som lyckades krångla sig ur fempunktsselen går jag in igen. Då kommer mamma och tar över med följande ord: "Visst vill man bara döda dem ibland?"
Det är ju inget man vill erkänna, men jo. Ibland så.
De är ute och skumpar i famn nu och jag håller tummarna.
Vad jag köpte i London
1 timme sedan
2 kommentarer:
Kärleken, den är grym ibland, får en att känna konstiga saker.
Kärlek och hat går hand i hand! :D
Nä men man vill ju inte det, egentligen. Då hade man gjort det. Men oerhört frustrerande är det!
Skicka en kommentar