Socialrealism

Idag var första gången jag var ensam med barnen på cirka 2,5 månad. Jag tänkte att det skulle vara jättelätt eftersom Ilon är större nu och inte behöver amma hela tiden. Men det var en kväll och det är ju liksom lite jobbigare och gnälligare och det måste fixas middag och nattas barn. Ja, men först var vi så harmoniska och jag var 'mom of the year' och allt. Lät Kaja hjälpa till med maten. Hon stod och karvade i någon tomat med en bordskniv och Ilon satt och åt mittsträngen på gurkan och middagsförberedelserna gick jättebra. Sedan skulle vi äta och då var Kaja inte hungrig men Ilon blev ursinnigt hungrig. Jag åt och ammade samtidigt och Kaja strödde couscous med mera över köksbordet och köksgolvet. Sedan bajsade Ilon och jag var tvungen att byta på henne mitt i maten och då lyckades Kaja, som satt ensam kvar i köket, fastna i sin stol på något vis, så hon satt och ylade och jag vrålade tillbaka: "SITT STILL! JAG SA JU ATT DU SKU SITTA STILL! DU LOVADE!" Ja, så krånglade jag loss Kaja och kastade in henne i duschen och hon sprang omkring naken i ett pippiförkläde medan jag sanerade efter maten. Ilon satt och gnällde i stolen. Då skriker Kaja "JAG BAJSADE MAMMA!" så jag får rusa iväg. Hittar inget bajs men hon har spridit ut hö lite här och där. Börjar dammsuga hetsigt och Kaja gömmer sig under en kudde i sitt rum eftersom hon är rädd för dammsugaren. "SKYLL DIG SJÄLV!" vrålar jag. Snäll. Sedan ska vi söva barn. Ilon är ursinnig/kränkt och jag rusar runt och värmer välling och letar efter Kajas nappar. Ammar, läser, skumpar, skäller, sjunger, borstar tänder, twittrar surt och suckar i en timme och nu sover väl bägge två.

Så kommer jag på att deras pappa jobbar från halv åtta till fyra imorgon så jag ska vara ensam med dem hela dagen nästan också.

Jag tycker lite synd om mina barn när de är själva med mig. Och min tunga är sårig, efter alla gånger jag bitit i den.